Materialguide: Plast.

PET

PET (Polyethylene Terephthalate) används som material för tillverkning av förpackningar som flaskor och behållare för livsmedelsprodukter. 

PET är ett användbart material på grund av dess stabilitet, låga vikt och transparenta utseende vilket gör att det passar bra för exponering av livsmedel. En annan fördel med PET är att upp till 100 % av plasten kan återvinnas och återanvändas till nya produkter om och om igen.

Tre vanligt förekommande PET- sorter inom tillverkning av förpackningar är Amorf PET (APET),  Recycled PET (RPET) och Crystalline PET (CPET). 

A-PET

A-PET är slitstark och lättarbetad vilket gör den till en populär plast för tillverkning av plastförpackningar. Materialet är blankt och slitstarkt och detta gör att den fungerar bra för matexponering.

rPET

rPET kommer från plast som redan har använts för förpackningar, som PET-flaskor. Plasten sorteras, rengörs och mals ned till flingor och omvandlas därefter så att den kan återanvändas som en ny produkt.
 

C-PET

C-PET är något grumligare än A-PET och R-PET plast på grund av att plasten delvis är kristalliserad i strukturen. Detta gör att materialet blir starkare och bibehåller sin form vid högre temperaturer. För livsmedelsförpackningar tillverkade av C-PET används ofta ett lager A-PET på produktens yttre skikt för att ge produkten ett blankt utseende. 

PE

PE (Polyeten) är ett plastmaterial som baseras på kolväten och är därmed lämpligt att förbränna. Det har en hög elasticitet för temperaturer och tål därför kyla. PE är även resistent mot kemikalier, okänslig för fukt och kan användas i vatten. Vid produktion tillsätts eller avges inga kemikalier med undantag för eventuella färgämnen som kan tillsättas för infärgning av produkterna. Vanliga produkter tillverkade av PE är påsar, flaskor, lock och film.  PE framställs enligt tre metoder med olika densitet och betecknas därefter:

• LD - Låg densitet = Relativt mjukt och lätt att bearbeta
• MD - Medel densitet = Något styvare än LDPE, mjukare än HDPE 
• HD - Hög densitet = Styvare, kraftigare material

PS

PS (Polystyren) är en vanlig och billig termoplast som tillverkas av etylbensen och är en hård, kristallklar plast. 

PS förekommer i både kristallina och okristalliska former, där den kristallina är genomskinlig och den okristalliska något kraftigare.

Tre vanligt förekommande PS-material för framställning av plastförpackningar är OPS, EPS och HIPS.

OPS

OPS är en transparent termoplast som produceras genom att polystyren sträcks i två riktningar, på längden och på tvären. Detta bidrar till att materialet blir stelt och hårt. Främsta användningen är till transparanta behållare och lock på grund av dess klara egenskaper.  OPS är främst lämpligt för kalla och torra livsmedel och är inte lämpligt för varmhållning av mat.

EPS

EPS är en spröd plast som främst förknippas med skumplast och frigolit. EPS tillverkas genom att små pärlor av polystyren med tillsats av pentan utsätts för värme och tryck. Pärlorna expanderas till kulor som består av upp till 98 % luft och 2 % polystyren. Det är den stillastående luften i cellerna som gör EPS till ett väldigt lättviktigt material som isolerar både värme och kyla väl.

HIPS

HIPS är en typ av polystyren till vilken man har tilllagt butadiengummi för att göra materialet mjukare och ge det en högre seghet vilket gör plasten formbar. Materialet är främst lämpligt för kalla och torra livsmedel och förpackningar tillverkade av HIPS är inte avsedda för uppvärmning. På grund av gummiinnehållet är HIPS mer motståndskraftigt mot fett än vad exempelvis OPS är.

PP (Polypropen/Polypropylen) är en lättviktig termoplastisk polymer med en hög motståndskraft mot kemiska påfrestningar. PP har en hög resistens mot utmattning, vilket innebär att den kan böjas och vikas flera gånger utan att plasten går sönder.  

Materialet har ett brett användningsområde och används ofta till livsmedelsförpackningar såsom tråg och formar. PP tål höga temperaturer och finns därför i förpackningar som kan värmas i mikrovågsugn.  Materialet blir sprött vid låga temperaturer och glasomvandlingstemperaturen är cirka -20°C.

BOPP (Biaxiellt orienterad polypropylen) används ofta som material till påsar och plastfilm.  ”Biaxiellt orienterad” innebär att materialet sträcks ut i två olika riktningar och gör plasten styv och svårare att töja. BOPP kan användas till både varma och kalla livsmedel.

PLA (Polylaktid) är en biologiskt nedbrytningsbar termoplast som är tillverkad av 100 % förnyelsebar råvara. Majsstärkelse eller sockerrör är vanliga råvaror för tillverkning av PLA.

PLA är ett sprött, transparent material med en god motståndskraftighet mot fett. Då materialet börjar brytas ned vid ca 58 grader är förpackningar tillverkade av PLA avsedda för användning i låga temperaturer. Plasten sönderdelas till mjölksyra inom 45-60 dagar.

PVC (polyvinylklorid) är en klar, hård och tät plast som inte bryts ned av kemikalier. PVC innehåller klor, är brandhämmande och kan tillverkas i flertalet kvaliteter. Materialet i sig är relativt styvt, därför tillsätter man i vissa fall mjukgörare för att lättare kunna hantera och forma materialet. Främst används mjukgörare till produkter som matfilm eller engångshandskar, där man vill ha ett mer elastiskt material.

PVC används ofta till plastfilm till kött samt till viss del i vattenflaskor och andra drycker. Det är också ett vanligt material i flaskor och behållare för rengöringsmedel.

PVC-plastprodukter som innehåller vissa ftalater (bensylbutylftalat eller BBP, diisonylftalat eller DINP och diisodekylftalat eller DIDP) bör inte användas vid hantering av feta livsmedel.

PC (Polykarbonat) är en mycket hållbar plast och beskrivs ofta som “okrossbar plast”. PC är användbar på grund kombinationen av att den tål både värme och kyla mycket bra. Ett vanligt användningsområde för PC är till köksredskap som ska tåla höga temperaturer, såsom slevar och vispar. Materialet används även till plastglas och plastförpackningar som är tänkta att diskas och återanvändas.